Dess hem är i öknen

»Alla dem stora religionerna föddes mellan öknen samt stäpplandskapet«, säger Carlo Carretto någonstans.¹ Man kommer för att tänka vid dem gånger Muhammed drog sig undan mot berget Hira inom den arabiska öknen samt den uppenbarelse han fick var likt slutligen blev Koranen; alternativt vid Buddhas avfärd ifrån faderns stor byggnad för kungligheter mot skogarna samt ödetrakterna inom norra Indien.

Även Bibeln ger stöd till uppfattningen för att öknen existerar platsen var Gud uppenbarar sig till män samt kvinnor: tänk vid Mose vid berget Sinai inom öknen (2 Mos 19ff.), alternativt vid Elias träff tillsammans med Gud vid identisk en stor naturlig upphöjning av jordens yta (här kallat Horeb: 1 monark 19:8), alternativt vid Johannes Döparen, förelöparen, likt »predikade inom Judéens öken« (Matt 3:1), alternativt vid den lokal vildmarkens avskildhet ägde inom Jesu liv, var denne frestades inom fyrtio dagar innan denne påbörjade sin position (Matt 4:1-11 samt paralleller), var denne ofta drog sig undan till för att be mot sin Fader (Luk 4:42, 6:12, 9:18, 11:1, etc.) samt var denne vid berget Tabor (eller kanske berget Hermon)² förvandlades (Mark 9:2-8 samt paralleller).

Öken – mörker – grav: samtliga miljöer var mänsklig handling nekas inträde.

dock dem existerar samtliga platser var Gud kunna verka, var den gudomliga kraften kunna manifesteras

Det existerar därför värt för att lägga lite tidsperiod vid för att analysera öknen samt vad den betyder inom berättelsen angående Guds handlande tillsammans män samt kvinnor inom Bibeln. detta inledande man möjligen bör lägga symbol mot existerar för att öknen ej existerar den ultimata symbolen: man stöter vid öknen flera gånger beneath berättelsens gång, dock berättelsen varken börjar alternativt slutar var.

Den allegori Bibeln återger börjar inom ett park, Edens lustgård, paradiset (vilket existerar detta grekiska termen på grund av ett trädgård): ett gård existerar behaglig, fylld från blommor samt frukter samt bäckar samt fontäner, ej alls ofruktsam samt ogästvänlig.

Åtminstone plats den denna plats trädgården det:

Herren Gud planterade ett lustgård inom Eden, österut, samt satte var människan likt han ägde format. samt Herren Gud lät varenda slags växt vilket fanns ljuvliga för att titta vid samt goda för att förtära från växa upp ur marken. Livets växt liksom trädet tillsammans med insikt angående gott samt ont satte han mitt inom lustgården.

ifrån Eden gick enstaka älv ut vilket vattnade lustgården … (1 Mos 2:8-10)

Mellan gård samt stad

Det fanns vid ett sådan behaglig område såsom män samt kvinnor skapades för att leva tillsammans, i enlighet med berättelsen inom Bibelns start. var skulle dem glädja sig samt artikel lyckliga. Bibeln slutar heller ej inom enstaka öken: aposteln Johannes ser ett stad:

Och jag såg den heliga staden, detta nya Jerusalem, anlända ner ifrån sky, ifrån Gud, redo såsom ett brud, likt existerar smyckad till sin brudgum.

samt jag hörde enstaka kraftfull röst ifrån tronen säga: »Se, idag står Guds tabernakel bland människorna, samt han skall bo hos dem samt dem skall artikel hans människor, samt Gud egen skall existera hos dem. samt denne skall uttorkning samtliga tårar ifrån deras ögon. Döden skall ej finnas mer …« (Upp 21:2-4)

Det slutliga uppgift mot vilken aposteln, profeten, skådar existerar ett tätort inom harmoni tillsammans Gud, tillsammans invånare inom harmoni tillsammans med varandra, enstaka lokal var detta ej finns någon misär, någon död.

för att staden även omnämns likt brud till tankarna mot den märkliga lilla litteratur inom Gamla testamentet, Höga visan, liksom hyllar kärleken mellan ett brud samt ett brudgum, såsom hyllar enstaka älskade utan skam samt fruktan, den älskade likt Adam samt Eva fanns ämnade för att dela inom sin odlingsområde, noggrann liksom Höga visan egen utspelar sig inom ett grönområde (se 4:12; 5:1, etc.).

Det existerar mellan trädgården samt staden såsom oss finner öknen.

Adam samt Eva drivs ut ur trädgården, mot resultat från deras synd, vilket primär fanns olydnadens synd: trädgården existerar ej längre något vilket ges åt dem vilket ett lokal för att njuta från samt leva inom.

Marken måste brukas: den måste plöjas samt kultiveras, för tillfället beneath massiv möda, på grund av för att ge ifrån sig att ge liv samt »i ditt anletes svett skall ni förtära ditt bröd«. angående människan försummar för att bruka jorden samt vårda den, blir den ofruktsam, ogästvänlig – enstaka öken. Öknen existerar en hot, enstaka varning, enstaka sporre mot sysselsättning, mellan Edens lustgård samt Guds ort.

inledande Mosebokens tidiga avsnitt beskriver skissartat – ej mer – människans försök för att hålla öknen borta: Adams ättlingar bor såsom nomader inom tält (se 1 Mos 4:20); dem lär sig för att tillverka redskap samt vapen från brons samt järn (jfr 4:22), för att lätta upp sin hotade existens tillsammans med melodier (jfr 4:21). detta mänskliga livets förbannade natur, inom förvisning ifrån lustgården, visar sig inom Kains intensivt från Abel samt ännu mer kritisk inom den etablerade ondska vilket utplånas genom vattendrag.

ett fräsch start äger lokal tillsammans med Noa. Den på denna plats gången antyder myten för att mänskligheten satsar vid något mer än ett nomadisk tillvaro. Den på denna plats gången församlar dem sig till för att bygga enstaka stad: ej den Guds ort likt aposteln får titta »komma ner ifrån sky, ifrån Gud«, utan ett ort såsom reser sig ifrån jorden, tillsammans »ett en hög byggnad eller struktur såsom besitter spetsen uppe inom himlen« (1 Mos 11:4), en monument ovan mänsklighetens trots mot Gud.

Den på denna plats staden, tornet, Babel, omintetgörs genom ett språkförbistring, en åstadkommande från ömsesidig oförståelse genom ett diversitet från mänskliga tungomål.

Bortom mänsklig kontroll

Mänskligheten, inom sin förvisning ifrån trädgården, försöker skydda sig ifrån öknens intrång genom för att ta skydd inom ett tätort, ett jordisk ort, grundad från människor likt sluter sig samman på grund av för att producera ett emotion från självtillräcklighet.

inom den bibliska historien utgör detta fonden mot vilka dem vilket vågar vandra ut inom öknen porträtteras, dem vilket vågar förlita sig enbart vid Gud, dem likt vågar lämna illusionen från mänsklig självtillräcklighet samt leva inom lydnad mot Gud.

Den förste … den förste fanns faktiskt Noa. Havet – vattendrag – talar möjligen mot samt tillsammans med starkare än öknen ifall en plats såsom existerar bortom den mänskliga förmågans övervakning.

noaks ark, buren från identisk dricksvatten liksom övertäckte den mänskliga civilisationen – ett papper byggd inom lydnad mot Guds befallning, således massiv för att den verkade oanvändbar, mänskligt sett: är kapabel man tänka sig enstaka starkare tecken till övergivandet från den mänskliga självtillräckligheten samt förtröstan enbart vid Gud?

Men Noa existerar en isolerat modell, nästan ett falsk start.

Raden från våghalsar börjar vid riktigt tillsammans med Abraham. »Herren sade mot Abram: ›Gå ut ur ditt nation samt ifrån din släkt samt din fars byggnad samt bege dig mot detta nation såsom jag skall visa dig‹ … Abram begav sig inom väg … samt drog sig allt längre söderut mot Negev« (1 Mos 12:1, 4, 9, eng. övers.): Negev existerar den stora öknen söder angående detta heliga landet.

Abrahams liv framställs likt en liv inom lydnad, ej lydnad mot någon mänskligt förståelig kalkyl, utan lydnad mot den Okände, mot den översinnlige Guden, enstaka lydnad inom tro, »en visshet angående detta man ej ser« (Heb 11:1). Därför säger Hebréerbrevets författare:

I tron lydde Abraham, då han blev kallad för att dra ut mot detta nation såsom denne skulle erhålla inom arv, samt denne begav sig inom väg utan för att känna till vart denne skulle anlända.

inom tron levde denne liksom främling inom detta utlovade landet. denne bodde inom tält tillsammans tillsammans med Isak samt Jakob, vilket fanns medarvingar mot identisk löfte. Ty denne väntade vid staden tillsammans med dem fasta grundvalarna, den vilket Gud besitter format samt skapat. Genom tron fick även Sara kraft för att bli mor till ett avkomma fast denna plats överårig.

denna litade vid honom såsom ägde gett löftet. Därför fick även ett enda man små människor, talrika såsom stjärnorna vid sky samt oräkneliga liksom sandkornen vid havets kust, detta trots för att han plats således gott såsom död. (Heb 11:8-12)

I tro vid den okände Guden, samt inom lydnad mot honom, lämnar Abraham sitt bostad samt beger sig ut mot en främmande nation.

han färdas genom öknen inom sökandet efter den tätort »som Gud besitter format samt skapat«.

Detta existerar öknens inledande lektion: för att att ange eller meddela något detta mänskliga samhället samt den mänskliga kontrollen, samt för att lita enbart vid Gud. Den existerar ej anti-human liksom sådan; detta existerar ett fråga angående prioriteter.

Resultatet existerar omformandet från detta mänskliga samhället, »staden tillsammans med dem fasta grundvalarna«, dock detta kommer endast för att förverkligas ifall Gud existerar inledande prioritet. samt detta kommer bara för att uppnås genom vårt uppgivande från mänskliga försök för att själva värja oss samt granska samt skapa vår omgivning samt vårt samhälle.

Öknen såsom Guds vildmark

Men detta existerar inom berättelsen angående Mose samt redogörelsen från uttåget liksom öknen blir en centralt tema.

Moses överlevnad likt spädbarn fanns resultatet från hans föräldrars uppgivande från varenda mänskligt försök för att rädda honom, till för att förtrösta vid försynen, vid Gud. Bebisen inom korgen gjord från vass upptäcks från faraos dotter, liksom uppfostrar honom såsom sin personlig son. dock start från Moses egna träff tillsammans med Gud äger boende inom vildmarken, var Mose söker efter sin svärfars fårflock sedan han ägde flytt ifrån Egypten.

han kommer mot Horeb (vilket vetenskapsman identifierar tillsammans berget Sinai, vid Sinaihalvöns södra del):

Där uppenbarade sig Herrens ängel till honom inom ett eldslåga liksom slog upp ur enstaka lågväxtväxt. han såg för att busken brann från elden utan för att busken brann upp. Då tänkte Mose: »Jag måste vandra dit samt betrakta den underbara synen samt titta varför busken ej brinner upp.« då Herren såg för att han gick till för att titta efter, ropade Gud mot honom ur busken: »Mose!

Mose!« denne svarade: »Här existerar jag.« Då sade Gud: »Kom ej hit! Tag från dig skorna, ty platsen var ni står existerar helig mark.« samt han sade: »Jag existerar din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud samt Jakobs Gud.« Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade till för att titta vid Gud. (2 Mos 3:2-6)

Det existerar inom öknen, inom ensamhet, såsom Mose möter – alternativt snarare blir mött från – Gud.

nära den brinnande buskens mirakel känner Mose enstaka överväldigande upplevelse från platsens helighet, därför för att han upplever sig manad för att ta från sig sina fotbeklädnad.

samt sedan befaller Gud Mose för att existera detta verktyg genom vilket han skall befria Israels människor ifrån egyptiskt förtryck. Mose tvekar, ber ifall Guds referenser samt får lyssna Guds mystiska uppenbarelse från sig egen vilket »Jag existerar den Jag är«: enstaka vilket ej kunna definieras genom jämförelse alternativt kontrast, utan såsom helt enkelt existerar … den denne existerar – ett liksom ej förstås utifrån andra saker, utan ett utifrån vilken samtliga andra saker får sin fras.

Öknen ter sig vilket enstaka passande område till ett sådan uppenbarelse: öknen, egen utblottad vid allt utifrån vilket jämförelser låter sig göras; öknen, vars ofruktsamhet utgör enstaka passande kontrast mot Guds transcendenta fullhet.

Mose återvänder mot Egypten, efter sitt utan sällskap sammankomst tillsammans Gud nära berget Horeb, till för att övertyga farao för att släppa Israels människor fria.

Hans begäran besitter dock enstaka speciell struktur, liksom återigen inkluderar öknen. Mose frågar: »Så säger Herren, Israels Gud: release mitt människor, således för att dem kunna hålla fest åt mig inom öknen!« (2 Mos 5:1). Guds människor bör placeras fria sålunda för att dem kunna vandra ut inom öknen samt tillbe sin Gud. Öknen symboliserar uppgivandet från mänskliga angelägenheter därför för att Gud allena är kapabel bli deras enda angelägenhet.

en sådant erkännande från Gud liksom vår enda angelägenhet – ej bara vår främsta angelägenhet – den utifrån vilken samtliga andra angelägenheter bör förstås samt ovan skalle taget beröra oss – en sådant erkännande från Gud existerar tillbedjan, tillbedjan från enstaka såsom säger: »Jag existerar den Jag är«. Öknen utför oss förmögna för att skymta något från Guds transcendens, något likt alltför enkel kommer inom skymundan inom den mänskliga tillvarons angelägenheter.

Beroende från Gud

Uttåget, korsandet från Röda havet, ledde Israels människor ut inom vildmarken, öknen.

Pentateuken berättar angående fyrtio tid inom öknen, fyrtio tid beneath vilka Israels människor plats omedelbart, mirakulöst, beroende från Gud på grund av sitt uppehälle. oss läser ifall hur Gud försåg dem tillsammans manna samt vaktlar; oss läser angående hur dem liksom genom sin mänskliga medvetande försökte ingripa inom den gudomliga försörjningen genom för att samla mer än vad liksom behövdes till enstaka ljus, fick sitt verk omintetgjort.

detta dem ägde sparat mot dagen därpå ägde ruttnat (2 Mos 16:16-21). »Ge oss inom ljus vårt dagliga bröd«; »Gör er alltså ej oro på grund av morgondagen. Den skall egen bära sitt oro. fanns dygn äger nog från sin personlig plåga« (Matt 6:11, 34). Återigen detta uppgivande från ängsligt mänskliga beräkningar på grund av förtröstan vid Gud.

Öknen plats på grund av Mose, samt genom honom till bota Israel, platsen var dem levde inom beroende från Gud samt var Gud uppenbarade sig.

vid berget Sinai (som detta för tillfället kallas) uppenbarade sig Gud på grund av Mose inom ett teofani likt plats ännu mer dramatisk än den brinnande busken:

Hela Sinai kulle höljdes inom rök därför för att Herren ägde stigit ner vid berget inom flamma. Rök steg upp därifrån liksom röken ifrån enstaka smältugn samt bota berget skakade våldsamt. Basunljudet blev starkare samt starkare.

Mose talade samt Gud svarade honom tillsammans upphöjd röst. (2 Mos 19:18-19)

Sedan följer uppenbarelsen från Lagen, Torah, tillsammans med start inom dem tio budorden. nära en annat situation går Mose samt dem sjuttio äldste tillsammans upp vid berget:

De fick titta Israels Gud, samt beneath hans fötter plats likt en yta från safirer, likt själva sky inom klarhet.

dock denne lät ej sin grabb drabba dem främsta från Israels unge. dem skådade Gud, samt sedan åt dem samt drack.

(2 Mos 24:10-11)

Det på denna plats tillfället, firandet från förbundet liksom ingicks mellan Gud samt Israel, var Gud uppenbarar sin vilja till Israel därför för att dem är kapabel leva inom fred samt harmoni tillsammans honom, ses från den bibliska författaren likt något anmärkningsvärt: Gud, vars närvaro existerar således stark för att den överväldigar ynkliga människor (jfr.

1 Mos 32:30; Dom 6:22f; etc.), låter människor förtära samt förtära inom hans närvaro.

Mose får lyssna hur denne bör fira den »närvaron«: flera långa avsnitt beskriver dekorationerna till uppenbarelsetältet (2 Mos 25-27) samt ytterligare avsnitt redogör offerceremonierna (2 Mos 28-30). inom detta tältet, utanför lägret, bortom samhällets mänskliga angelägenheter, även till en samhälle således beroende från Gud vilket detta, uppenbarade Gud sin närvaro samt talade mot Mose:

Varje gång Mose kom in inom tältet sänkte molnstoden sig samt blev stående nära ingången mot tältet, samt Herren talade tillsammans Mose.

då allt människor såg molnstoden stå nära ingången mot tältet reste sig samtliga samt bugade sig mot marken, fanns samt enstaka nära ingången mot sitt tält. samt Herren talade tillsammans Mose ansikte mot ansikte, liksom då enstaka man talar tillsammans med ett ytterligare. (2 Mos 33:9-11)

Intimitet samt mystik

Men trots för att Gud talar mot Mose »ansikte mot ansikte« såsom ett kompis, beneath den denna plats perioden inom öknen, ett fåtal Mose ej »se« Guds ansikte.

Senare inom identisk avsnitt ber Mose för att han skall ett fåtal titta Guds »härlighet«, dock får svaret: »Men mitt ansikte förmå ni ej ett fåtal titta, ty ingen människa kunna titta mig samt leva« (33:20). Istället ställer Gud Mose inom enstaka klyfta inom klippan samt »när min härlighet går förbi skall jag … låta min grabb artikel ovan dig mot dess jag äger gått förbi.

Sedan skall jag ta försvunnen min grabb, samt då skall ni ett fåtal titta mig vid ryggen. dock mitt ansikte är kapabel ingen se« (33:22-23).

Senare generationer, såsom Filon, den alexandrinske juden likt nästan plats samtida tillsammans Jesus, samt efter honom flera från dem kristna fäderna, såg Moses sammankomst tillsammans med Gud inom vildmarken likt ett slags arketyp på grund av samtliga mänskliga möten mellan Gud samt människor.

flera, särskilt helige Gregorios, biskop från Nyssa inom slutet från 300-talet, slogs från hur Mose sammanträde tillsammans med Gud vid identisk gång existerar en sammanträde från massiv intimitet samt ändå en sammankomst liksom blir ännu mer mystiskt. Ljuset ifrån den brinnande busken ger vika på grund av molnen samt mörkret vid Sinai samt kulmen tycks existera för att Gud vänder ryggen åt Mose helt samt hållet.

Gregorios egen tolkade detta likt Guds yttersta outgrundlighet: ju närmare oss kommer, desto mindre tycks oss känna till samt desto mer förbryllande samt överraskande blir Gud.³ andra tolkade Guds »rygg« vilket hans kreativa verk – ej denne egen, utan vad denne utför – alternativt dem verk inom vilka Guds uppenbarelse verkar hemlighållas, särskilt delarna från Kristi passion (2 Mos 33:11-23 existerar enstaka från läsningarna nära vesper vid långfredagen inom den bysantinska riten).

Förnyelsen från förbundet

Berättelsen angående dem fyrtio år inom öknen existerar ej bara enstaka historia angående att vara nära något mot Gud samt Guds uppenbarelse från sig själv: detta existerar även enstaka information från israeliternas flitiga klagande samt angående försök för att lämna Gud likt når topp inom berättelsen ifall guldkalven (2 Mos 32).

Trots detta därför existerar detta ökenvandringens period, mot skillnad ifrån den period liksom följde därefter, då israeliterna i enlighet med den bibliska redogörelsen började bosätta sig inom Palestina, liksom från den senare profetiska traditionen betraktas liksom ett slags guldålder. Förnyelsen från förbundet, likt sålunda ofta bröts från Israel, ses ofta såsom en slags återvändande mot öknen.

Berättelsen ifall Elia anspelar vid detta, då denne efter sin dramatiska seger ovan baalsprofeterna vid berget Karmel, från fruktan till Isebel, flyr ut inom öknen mot berget Horeb. var, vid dem område var förbundet ursprungligen ägde ingåtts, uppenbarar Gud sig vid nytt på grund av sin profet:

Herren sade: »Gå ut samt ställ dig vid berget inför Herren.« samt titta, Herren gick fram var, samt enstaka massiv kraftfull storm, liksom ryckte loss höjd samt bröt sönder klippor, gick före Herren.

dock Herren plats ej inom stormen. Efter stormen kom ett jordbävning. dock Herren plats ej inom jordbävningen. Efter jordbävningen kom enstaka flamma. dock Herren plats ej inom elden. Efter elden hördes ljudet från ett svag susning (svag stilla röst, eng. övers.). därför snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte tillsammans med manteln samt gick ut samt ställde sig nära ingången mot grottan.

(1 monark 19:11-13)

Det existerar väldig skillnad inom jämförelse tillsammans Guds dramatiska uppenbarelse på grund av Mose vid Sinai höjd. på denna plats existerar dem dramatiska manifestationerna från Guds kraft ej manifestationer från hans närvaro; hans närvaro manifesteras istället inom enstaka »svag stilla röst« alternativt »ljudet från ett svag susning«, något såsom enkel skulle behärska missas ifall detta ej vore till öknens tystnad.

detta utgör ett vändpunkt på grund av Elia, enstaka upprättelse från hans tillförsikt. han återvänder ifrån Horeb, finner enstaka elev inom Elisa samt på det sättet inleds dem händelser vilket kommer för att leda mot monark Ahabs fall, han liksom plats trolös mot Israels Gud beneath påverkan från sin fru Isebel.

Tanken vid en återvändande mot öknen kunna även återges ganska uttryckligt.

Hoseas profetia skildrar Guds budskap mot Israel:

Därför skall jag locka hon försvunnen samt föra hon ut inom öknen samt prata mot hennes hjärta. Sedan skall jag ge hon tillbaka hennes platser där vin odlas samt utföra Akors lågland mot enstaka hoppets port. var skall denna sjunga liksom inom sin ungdoms dagar, likt vid den dygn då denna drog upp ur Egyptens nation.

(Hos 2:14-15)

Guds förbund tillsammans Israel, sett vilket enstaka kärlekspakt, kommer för att förnyas var detta inledningsvis ingicks: inom öknen. Vildmarken ses såsom enstaka slags mötesplats, ett hemlig ställe dit älskande är kapabel dra sig åter – enstaka hemlig lokal, undan ifrån allt såsom distraherar, var Gud är kapabel uppvakta sin omtyckt, Israel.

En ofruktsam område, enstaka hemlig lokal, ett område vilket människor ej är kapabel utföra något från, var bara Gud kunna utföra något.

detta existerar inom sådana ordalag Mose besjunger Guds handlande tillsammans med sitt människor (sett såsom maskulint den på denna plats gången):

Han fann honom inom öknens nation, inom ödslig, tjutande ödemark. han omslöt honom samt tog honom inom sin vård, denne bevarade honom vilket sin ögonsten. Liksom ett örn väcker upp sitt bo, samt svävar ovan sina ungar, därför bredde han ut sina vingar samt tog emot honom samt dryckesställe honom vid sina fjädrar.

Blott Herren ledde honom … (5 Mos 32:10-12)

Men dem profetiska texter, var öknens bildspråk existerar liksom maximalt utvecklat, existerar dem delar från Jesaja vilket tillhör enstaka senare profet ifrån exilen:⁴

Öknen samt ödemarken skall glädja sig,
hedmarken fröjda sig samt blomstra vilket ett lilja.
Den skall blomstra skönt samt fröjda sig,
ja, fröjda sig samt jubla.
Libanons härlighet skall ges åt den,
Karmels samt Sarons prakt.
dem skall erhålla titta Herrens härlighet,
vår Guds höghet …
Ty dricksvatten skall avbryta fram inom öknen,
strömmar vid hedmarken.
Den brinnande sanden skall bli enstaka sjö,
den torra marken vattenrika källor …
(Jes 35:1-2, 6-7)

Hör vid mig, ni likt far efter rättfärdighet,
ni såsom söker Herren.
titta vid klippan, ur vilken ni existerar uthuggna,
samt vid gruvan, ur vilken ni besitter grävts fram …
Ja, Herren tröstar Sion,
denne ser tillsammans med medlidande vid samtliga dess ruiner.
denne fullfölja dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd samt lycka skall höras därinne,
tacksägelse samt lovsångs ljud.
(Jes 51:1, 3; jfr.

41:17-20)

Här existerar ej öknen endast enstaka ställe var Guds närvaro manifesteras, utan Guds kraft manifesteras snarare inom förvandlingen från öknen: den ofruktsamma öknen förvandlas från Gud mot Eden, paradisets lustgård. Öknen blir ett slags naturlig jämförelse mot fattiga människor, dem liksom inom Bibeln ses såsom beroende från Gud samt därmed dem såsom får ta emot hans nåd samt lön.

»Saliga existerar ni såsom existerar fattiga, er tillhör Guds rike«: salig existerar ni öken, till ni bör bli en paradis.

Ökenprofeten Johannes

Öknen, ofruktsam till mänskliga syften, existerar öppen till gudomliga syften. sålunda då tiden på grund av detta nya förbundet börjar gry, framträder dess härold, Johannes Döparen, ifrån öknen.

dock Johannes Döparen existerar mer än enstaka profet från öknen, han existerar profeten av öknen. Detta existerar något Abbé Huvelin⁵ tog fasta vid inom sina predikningar angående den helige Johannes Döparen:

Honom liksom ingen känner – 30 tid från Nasaret – från denna förintelse – en djup skräck för att artikel någon – Ecce agnus Dei!

Vem existerar ni, då?

En röst – ej mer – en kopp ifrån vilket vätskan äger druckits – samt redo för att krossas … tanken då den besitter yttrats … en intet såsom försvinner, liksom upplöses.

Så utgår enstaka kraftfull röst ifrån denna botfärdighets, denna anspråkslöshets sköte – detta liv liksom ej betyder något till världen … all hans varelse existerar ett röst – den måste artikel massiv på grund av för att ett sådan röst bör behärska utgå ifrån den.

samt prata ifall Gud.

Med rätta kallar han sig egen ett röst.

denne existerar faktiskt var på grund av för att ropa ut. dem tar honom till Honom! denne skakar plötsligt mot djupet från sin varelse likt ett galning – hycklare, lögn, för att bära uppskattningens börda – denne behöver erkänna detta. Jag skall skingra förvillningen. angående detta vore därför, skulle allt artikel förlorat! vad existerar enstaka röst?

ett röst såsom brister ut. Ödmjuk – en rop liksom dör medan detta yttras. vad den dryckesställe förblir – egen dör detta – dock betydelse …

En röst. Den existerar inget. Den existerar enstaka hel sektion – Den brister ut – dock den besitter sagt en mening – kraften inom enstaka röst.

En röst, detta existerar ej många. Den brister ut, upplöses, försvinner.

Ja – dock angående den ställer någon inför den sanning likt fanns innan samt kommer för att finnas senare. för alltid seger.⁶

Johannes Döparen inkorporerar öknen, dess tomhet, dess ofruktsamhet, genom för att existera ett röst: en ljud såsom små frukter från växter ett fras, dock inget inom sig egen.

samt genom för att artikel detta blir Johannes enstaka modell till varenda kristen. eftersom Johannes införlivar öknen, ej bara inom sin livsstil, utan inom själva sitt väsen, blir han en verktyg till Guds syften, kurir, förelöparen, den såsom pekar vid Kristus. Man kommer för att tänka vid Johannes Döparens långa, beniga finger vid Matthias Grünewalds Isenheimaltare alternativt Döparens gestalt vid ikonostasens blad, liksom leder ens blick mot Kristusfiguren vid högra sidan ifall dem heliga dörrarna.

Frestad från Satan

Och öknen besitter, såsom oss besitter sett, ett ställe även inom vår Herres liv.

Efter sitt dop leds han ut inom vildmarken från Anden (Mark 1:12): »Och denne vistades inom öknen beneath fyrtio dagar samt frestades från djävul. var levde han bland dem vilda djuren, samt änglarna betjänade honom« (Mark 1:13). Markus framställning från vår Herres frestelse existerar många mindre omfattande än den såsom återfinns hos Matteus samt Lukas.

dock den frambringar möjligen öknen ännu skarpare: ett ställe utanför staden, bortom mänskliga omsorger, även goda samt eftersträvansvärda omsorger, enstaka område bebodd från icke-mänskliga varelser, från vilda varelse, från änglar, från djävul. detta möjligen verkar rimligare för att tolka detta liksom för att Jesus tillbringar period inom ensamhet, tillsammans med sina rädslor samt sitt hopp.

flera människor klarar ej från för att artikel utan sällskap särskilt länge, således dem ser mot för att dem inte någonsin existerar riktigt utan sällskap. Även angående dem ej besitter någon tillsammans med sig, dövar dem ensamhetens udd genom radion alternativt teven, stereoanläggningen alternativt något annat – tillsammans med distraktion, tillsammans med något vilket avleder samt underhåller.

Något vilket muntrar upp – alternativt snarare något såsom dövar vår djupa längtan efter äkta lycka, enstaka lycka såsom kommer inifrån, snarare än något vilket grips tag ifall – samt tappas försvunnen – utifrån. »Jag besitter ofta sagt«, berättar Pascal, »att den enda anledningen mot människans avsaknad från lycka existerar för att han ej äger lärt sig för att förbli inom sitt utrymme beneath tystnad.«⁷

Jesu liv, vilket detta presenteras på grund av oss inom evangelierna samt särskilt hos evangelisten Lukas, existerar fyllt från stunder från avskildhet: detta fyrtio dagarna inom start från hans arbete eller position inom en organisation, stunder från tidig morgonbön innan hans lärjungar besitter vaknat, hans tidsperiod från avskild bön inom Getsemane odlingsområde innan han arresteras.

samt dessa existerar långa perioder från avskild bön – dagar samt timmar, ej minuter. detta existerar ej märkligt för att dem vilket besitter lockats för att följa Kristus nära även äger lockats mot liknande stunder inom avskild bön samt mot den öken vilket förser oss tillsammans villkoren till sådan bön, ej heller för att några från kyrklig lemmar, till läka Kroppens skull, äger funnit sitt kall inom öknen.

Avskildhetens öken

Om oss tittar vid öknen inom Jesu liv, såsom den framställs inom evangelierna, existerar detta flera saker likt träffar oss.

till detta inledande återvänder Jesus angående samt ifall igen mot öknen, trots för att hans service plats ett position mot män samt kvinnor, var dem befann sig, inom byar samt inom staden. en sådant situation fanns Kristi förklaring, då Jesus drog sig undan tillsammans med den inre kretsen lärjungar, Petrus, Jakob samt Johannes, samt gick »upp vid en högt höjd till för att existera isolerad tillsammans dem.

samt denne förvandlades inför dem« (Mark 9:2). Bland Abbé Huvelins sidblad finns detta flera meditationer ovan Kristi förklaring, vilket utan tvekan utgör ämne till predikningar. ett till samman öknen var Jesus frestades samt vildmarken var berget Tabor stod:

Varför inte?
Öknen – tillsammans vilda vilt – jag förstår
(a) Frestelsen. Jag känner mig egen djupt engagerad inom den striden.
(b) dock vad äger denna strålglans tillsammans med mig för att utföra, denna lysande vithet?
Invändning: vid den denna plats arma jorden, mellan dammet likt smutsar våra fötter – samt molnen var man tappar huvudet, var sikten besväras samt förvirras!
(c) för att prata angående förvandlingen inom detta liv såsom vanställer.
Svar: Låt dig ej bedras!

ni existerar även djupt delaktig från denna härlighet.
(a) Människosonen sålunda för att oss kunna bli Guds söner. Detta existerar Sonen!
prata ej ont ifall existensen. detta äger haft sin sorg. Universum.
(b) till för att världen bör bli lycklig. dock stor.
dock detta oss beklagar oss ovan existerar ej detta såsom Gud äger skapat – utan detta oss äger gjort inom trots mot Gud – konsekvenserna från våra fel.
(c) Förtvivlan – den farligaste frestelsen förstörs från hans bedömning nära varenda beröring.

Och meditationen fortsätter inom nästa avslutning:

Han vilket älskar – förvandlar också.
Titta närmare.

Jesus. Livet.
Låt oss ta tag. Låt oss utföra förvandlingens verk. Kom sålunda skall ni ett fåtal titta. samt oss skall vandra in inom mysteriets innebörd. oss skall ej titta något från detta – dock dem andra – möjligen ej ens dem troende – dock dem likt känner något slags släktskap – samt saker kommer för att framstå på grund av oss vilket nästan sanna – samt oss skall uppleva igen!⁸

Den frihet öknen skänker, för att oss vet då oss konfronteras tillsammans med oss själva utan för att misströsta: den frihet öppnar våra ögon till för att titta Kristi härlighet uppenbarad vid berget, uppenbarad likt Sonen, vår broder.

Natten inom Getsemane

En ytterligare sak oss märker då oss ser vid öknen inom Jesu liv existerar för att öknen existerar ej ständigt enstaka bokstavlig öken.

oss äger nämnt Getsemane liksom ett område var Jesus bad inom avskildhet. detta plats ingen öken: detta fanns enstaka park. dock detta plats kväll samt Jesus plats isolerad (lärjungarna sov): erfarenheten inom trädgården rekapitulerar erfarenheten från frestelserna inom öknen samt förädlar Kristi mänskliga vilja mot närmre samt närmre lydnad mot hans gudomliga vilja, Faderns vilja.

vid ett mänsklig nivå är kapabel detta verka såsom för att den uppsökta avskildheten beneath Jesu liv förberedde honom till denna stund då denne accepterade kalken tillsammans kurera sin varelse: »Fader, angående ni önskar, således tag denna kalk ifrån mig! dock ske ej min vilja utan din.« Natten inom Getsemane plats den sista öken Jesus trädde in inom, innan denne försköts ifrån människornas samhälle samt blev upphängd inom luften, vid en kors.

Och sedan ytterligare enstaka öken, ytterligare ett icke-bokstavlig öken: grav.

inom likhet tillsammans med öknen, inom likhet tillsammans med natten, existerar den enstaka negationens emblem. noggrann såsom öknen existerar ofruktsam, varken fruktbärande såsom ett grönområde alternativt befolkad såsom ett tätort, noggrann likt natten existerar mörk, berövad vid ljus, således existerar grav enstaka frånvarons samt negationens lokal, dödens lokal, viloplatsen till en lik.

Öken – mörker – grav: samtliga miljöer var mänsklig handling nekas inträde (»Natten kommer«, säger Jesus, »då ingen är kapabel arbeta«: Joh 9:4). dock dem existerar varenda platser var Gud är kapabel verka, var den gudomliga kraften är kapabel manifesteras: »[Herren] … fullfölja dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård« (Jes 51:3).

alternativt liksom oss får lyssna proklameras beneath påsknattens gudstjänst:

Detta existerar den mörker då ni inledningsvis ledde våra fäder, Israels unge, ut ur Egypten samt ledde dem torrskodda genom Röda havet.
Detta existerar den kväll likt utplånade syndens mörker genom eldstodens ljus.
Detta existerar den kväll likt inom solens tid ovan bota världen skiljer dem liksom tror vid Kristus ifrån världens laster samt syndens dunkel, upprättar dem mot nåd samt förenar dem tillsammans helighet.
Detta existerar den mörker, inom vilken Kristus, efter för att äga krossat dödens bojor, steg segerrik ifrån dödsriket.

Ut ur natten, ut ur graven

Detta existerar den mörker, detta existerar den kväll … då Gud handlar.

samt inom uppståndelsen, genom Guds kraft, blir således grav enstaka lokal från liv.

Därför sjunger ortodoxa kristna beneath påsknattens gudstjänst verser likt dessa:

O lyckliga grav! Den mottog inom sig Skaparen, likt enstaka vilket sover, samt blev gjord mot enstaka gudomlig skattkammare från liv, på grund av vår frälsning, liksom sjunger: O Gud, vår befriare, välsignad existerar Du.
Alltings Liv låter sig läggas inom grav, i enlighet med dem dödas team, samt han fullfölja den mot ett uppvaknandets källa, till vår frälsning, liksom sjunger: O Gud, vår befriare, välsignad existerar Du.⁹
Kom, låt oss titta vårt Liv vilket ligger inom grav, därför för att denne får ge liv åt dem liksom ligger döda inom andra gravar.¹⁰

I den heliga relaterat till lördag hymner blir Kristi grav, således för att yttra, tydlig mot ett ytterligare elementär tecken från negation: helvetet.

Genom för att träda in inom grav, träder Kristus in inom helvetet, dem dödas boning, samt befriar samtliga dem såsom döden äger hållit fångna inom helvetet, alternativt dödsriket, alltsedan Adam:

I ljus klagar dödsriket samt ropar högt: »Min auktoritet äger uppslukats; Herden äger korsfästs samt denne besitter uppväckt Adam. Jag besitter blivit berövad dem jag ett gång härskade över; inom min styrka slukade jag dem, dock idag äger jag kastat upp dem.

han såsom blev korsfäst äger tömt gravarna; dödens kraft äger mist sin styrka.« Ära vare ditt kors, o Herre, samt din uppståndelse.¹¹

Öknen – natten – grav – mot samt tillsammans dödsriket själv: dem existerar samtliga symboler på grund av negation samt negativt resultat, dock varenda förmögna för att förvandlas genom Guds kraft.

Vägarna genom öknen existerar vägar likt utforskar negationens samt förlustens gränser samt bortom dem finner bevis vid Guds kraft, samt uppståndelse. Symbolerna vänds ut samt in alternativt sammanställs tillsammans ett slående motsägelse: den smala grav blir ett brudebädd, helvetet självt leder oss igen mot paradiset:

Josef bad angående Jesu lekamen samt han lade den inom ett fräsch grav: på grund av detta plats passande för att Herren skulle anlända ut ur grav liksom ur en brudgemak.

O ni såsom äger krossat dödens inflytande samt öppnat paradisets portar till människor, ära vare Du!¹²

¹ Citeras från Mary Craig inom hennes införande mot God of the Impossible: daglig readings with Carlo Carretto (London, 1988), s. xii.
² titta A. M. Ramsey, The Glory of God and the Transfiguration of Christ (London, 1949), s.

113.
³ titta, mot modell, jean Daniélou, From Glory to Glory (London, 1962).

⁴ Författaren återger majoritetspositionen bland Jesaja-forskare, även angående detta traditionellt sett äger uppfattas såsom en enat författarskap (övers. anm.).
⁵ Henri Huvelin (1830-1910) fanns enstaka katolsk kyrkoherde inom Paris (övers.

anm.).
⁶ Citerad inom Lucienne Portier, Un précurseur: l’abbé Huvelin (Paris, 1979), s. 162.

⁷Pensées, nr. 136 (Lafuma edn; eng. övers.

A. J. Krailsheimer, Harmondsworth, 1966, s. 67.). (På svenska: Tankar, övers. anm.)
⁸ Citerad inom Portier, s. 172f.
⁹The Lenten Triodion, övers. Moder Maria samt Arkimandrit Kallistos Ware (London, 1970), s. 650.
¹⁰Ibid s. 652.
¹¹Ibid s. 655f.
¹²Ibid s. 652.